Skurk

Klockan är för mycket och jag skulle sovit för längesen.
Nåja, jag har ändå inget vettigt att göra förrän klockan två imorgon, om inte hunden väcker mig, men sån latmask som hon är så är det ingen risk .

Förut var jag och fiskade. Första gången på flera år. Pia, jag och Ronkis var ute vid hållsdammen. Vi satt i flera timmar och det nappade inte. När jag är helt inne i att fota bilder på hunden så hamnar vi mitt uppe i en konversation som lyder ungefär såhär:
Pia skriker – Du har fått napp!
-va?
- OH MY GOD ( Pia vevar in linan för fulla muggar) Den är stark.
- (fisken är halvvägs upp på land) iiih
- iiiih!!
- NEEEEJ
- Faaan vi tappade den.

Vi är i extas och Ronja blir helt galen.Fisken slet sig, och tur är det för ingen utav oss skulle kunna ha ihjäl den, än mindre veta hur man tillagar den.
Efter händelsen var vi ärligt talat lite skakis så vi satte oss och tog en cigg och väntade på nästa firre.
Klockan nio åkte vi och köpte revbensspjäll och potatissallad. Godare än regnbåge, lax, abborre eller whatever det nu var för firre vi hade på kroken. En gädda vet jag i alla fall att det inte var, för en sån vet jag hur dom ser ut

Förresten hände en ganska rolig grej. Den där spolen eller vad det heter, som man vevar in linan med, vi hade lite strul med den. En gammal gubbe hade suttit och tittat på oss en stund. Pia grejar för fullt och hon får inte till det. För min del skulle det inte ens vara någon idé att försöka. Helt plötsligt kommer gubben fram som förövrigt var nästan 90 år. Han mumlar på finska, Pia och jag ler stelt och hoppas att han inte ska paja ”veven” mer. Japp säger han och ger spöt till pia, och det fungerade!
Pia kastar i linan, gubben klappar händerna och tjoar. Sen gick han det var en lättnad men vi var tacksamma att han hjälpt oss. Han var ganska läskig.
Nästa gång vi ska fiska får i alla fall inte Ronja följa med. Hon skulle bara bada, gjorde hon inte det ville hon skälla på änder eller vara sjukt sugen på att hoppa efter betet när vi slängde i det.

Snart dags att lägga sig och klia alla myggbett man får vid sjön. Som sagt klockan två ska jag iväg. Pias föräldrar flyttar nästa vecka och det är förmodligen sista gången jag kommer hälsa på där. Det är sorgligt måste jag erkänna.
Man fäster sig enormt vid hus, även om jag inte vart där så jättemycket så har jag ändå fina minnen därifrån.
Jag ska dit på lunch, fast så sent som jag vaknar kommer det bli frukost.

Det har vart en bra dag, alla runt om mig har vart glada, men gladast var nog fisken som kom undan.
Slänger upp en bild på voffsing. Nybadad och glad.


// FiskarN

This entry was posted on lördag, juli 30th, 2011 at 5:07 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.